I FRAs skugga

Läste i natt på Falkvinges blogg att han uppfattar att tillräckligt många kommer att rösta mot förslaget. Nåja, man skall inte ropa hej innan man ställt i från sig bäckenet…

Falkvinge har också börjat nysta i vilka som ligger bakom – det är förträffligt.

Utöver detta så har jag och Hjärtat mitt under förmiddagen diskuterat några saker som vi (bloggosfären, Sveriges liberaler/frihetsvärnare) skulle behöva fundera över och ta ställning till. Dessa är utan inbördes rangordning.

1. Politiska problem
   1. Riksdagsledamöter tar inte sitt ansvar och är insatta så som man kan kräva – i allmänhet, men framförallt i dylika frågor (Ledamöter som inte känt till förslaget har sagt sig beredda att rösta enligt kollegors råd).
   2. Ledamöter vill inte ta ställning och kvittar ut sig.
   3. Ledamöter känner inte till sitt kontrollansvar gentemot regeringen och vill inte ställa till det för regeringen.
   4. Ledamöter följer inte sitt politiska mandat utan istället partipiskan.
2. Organisationsproblem
   1. Konstitutionsdomstol saknas – hade vi haft en hade detta aldrig kunnat ske. Vad är vänstern mest rädd för? Att politiker inte har oinskränkt makt, eller att de har det?
   2. Stärkt personvalssystem - den som fått ett mandat av väljarna skall inte kunna domderas av sitt parti. Det måste i alla delar vara väljarnas mandat som trumfar.
   3. Partidemokrati – det enda parti som i denna härva tycks ha ett internt demokratiskt system som i alla fall har potential att fungera är centerpartiet. Med medlemsinitiativ ett och en tydlig organisaton där åsikterna arbetas fram nedifrån och upp.
3. Vad kan vi göra?
   1. Varför inte skapa en Wiki av politiskt granskande karaktär? De som betett sig som galningar i den här härvan skall inte glömmas bort. Vem har inte följt sina vallöften, vem deltar inte i omröstningar i riksdagen, vem sätter sig inte in i frågorna, vad har folk för bakgrund i forma av arbete, utbildning och andra erfarenheter? Citat och källor. Vilken politik folk driver bör lämpligen lämnas åt sidan för att undvika partipolitisk pajkastning.
   2. FRA-frågan har förvandlat kravet på konstitutionsdomstol till ett akut krav, mer än någonsin. Det absoluta medborgarskyddet måste upp på dagordningen. Tiden då det går att säga att vi kan lita på våra politiker är uppenbarligen förbi.
   3. Dessutom skulle jag vilja se betydligt hårdare utfrågningar av dem som säger sig vilja kandidera för vår räkning. Det duger inte att vara snäll och rar om man inte har kläm på vad som definierar en demokrati, en nationalstat eller för den delen känner sin nutidshistoria i sådan omfattning att man kan se parallellerna när de hoppar upp och biter en. Det krävs dessutom tillräckligt mycket intelligent förmåga för att kunna se förlängningar och effekter samt principer. Vid sidan om partistrategin och det sociala handskakandet. Den här punkten är lite luddig och oprecis, men jag återkommer till den om en stund i ett senare inlägg.

Framför allt 3a är jag lite nyfiken på om det finns fler som nappar på.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om FRA, demokrati, medborgarrätt, konstitution, politiskt ansvar