FRA och tekniken

Har tillbringat kvällen med att försöka förmå folk att reagera och påverka alla med minsta politiskt inflytande i FRA-frågan.

Det är alltid lika underbart att tala med människor som kan och fick mig följande till livs:

När digital trafik skickas så skickas den inte i sin helhet. T.ex. ett mail bryts ned i småbitar där varje bit skickas för sig längs sin egen resväg och kanske inte är större än ett par bokstäver av ett mail.

För att ta reda om det skrivs eller talas om ngt otillbörligt så skall FRA alltså inte skanna ett brev, så somman kan föreställa sig det om man tänker på ett pappersbrev.

Istället måste de alltså fånga in alla de där tusentals paketen med några få bokstäver och foga dem samman till orginalmeddelandet – vilket i sig innebär att de måste ha ett gigantiskt cache-minne. Först när de fått samman samtalet eller mailet i sin helhet har de nämligen någonting att skanna och därefter avgöra om det var vad de var ute efter.

Dessutom är själva skanningen betydligt mer omfattande än jag kunnat föreställa mig.

Föreställ er att FRAs datorer är fönstren i er bostad. Eftersom FRA bara skall skanna det som är på väg in eller ut ur landet, men inte det som passerar skanningspunkterna på sin väg inom landet så skall deras utrustning först avgöra om varje liten luftmolekyl (för att hålla oss till fönstren) är på väg ut eller bara passera fönstret för att fortsätta till sitt mål inom bostaden. Om ett av de tusen paket som tillsammans utgör ett mail väljer en väg som tar det utomlands så måste alla andra paket som har samma ursprungsadressat också fångas upp för att tekniken skall kunna få en helhetsbild avbudskapet… och då måste hela meddelandet sparas för att möjliggöra själva skanningen.

O milde jesus vad det kommer att behandlas information…
Nu är det sovdags.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, teknik, politik, demokrati