Det är skillnad på äpplen och päron

Domen i Rödeby-målet har fallit.

Jag har inte läst handlingarna, men utefter vad jag läst i massmedia/bloggosvärmen så tycker jag att domen var rätt.

Bland annat Expressens ledarsida gör en grej av att domen i Riccardo-målet och Rödeby-domen kom samma vecka och med olika utfall. Jag antar att deras tes är “en död människa är en död människa”.

Så är det ju dock inte. Killarna som sparkade och trampade ihjäl en jämnårig gjorde det som grupp och utan provokation (i alla fall ingen som en grupp inte kunnat försvara sig mot på annat sätt). De var också ute och begick nya brott innan domen fallit.

I Rödeby var det ett gäng som jagat och trackaserat en familj. Under natten hade de ringt och hotat familjen, talat om att bränna ned huset. Efter detta dyker de upp med påkar i händerna. Det är inga duvungar vi talar om. Efter år av förföljelse snäpper det för fader som med lerduvebössan skjuter och dödar en och skadar en annan allvarligt. Han laddade om och sköt flera gånger. Vilket för den som varit riktigt rätt inte är så konstigt. Har man varit rädd under en längre tid är risken stor att drabbar av panik och bete sig som den spindelrädde som flyger baklänges flera meter och skriker - det har inget sammanhang med en svensk spindels storlek eller farlighetsgrad att göra. Det är helt andra reaktioner än intellektuellt analyserande i farten.

Sist men inte minst så skall man hålla i minnet att den här familjen hade bett om hjälp många gånger, men inte fått den. Vilket skapar en känsla av att bara ha sig själv att lita till och säkert också en längtan efter att få slut på plågan en gång för alla. Att tala om nödvärn i en situation där polisen var i antågande hade inte varit lika rimligt. Men i detta är det och i de fall där rättssystemet fortsätter att backa och lämna medborgarna att rädda sig själva, så är det en utveckling som vi får leva med.

Andra intressanta bloggar om: Rödby, Riccardo, rättsmedvetande, nödvärn