Olika former av retorik
Det är sannolikt ingen hemlighet för den som läst denna blogg ett tag att jag under några år var engagerad i studentkåren, StuFF.
I höstas valde jag och resten av Borgerlig Allians att lämna kåren på grund av många skäl. Bristfällig demokratisk rutin och kompetens om man skall göra en lång historia kort.
I samband med detta lade jag upp vår hemställan om entledigande samt skrivelsen till universitetsstyrelsen som samtidigt avsändes. Efter ett tag upptäckte jag att det började komma besökare från en blogg vars inlägg länkade till mig. Nyfiken sökte jag mig dit och fann följande:
I dagar då jag, vid sidan av tusentals formella telefonsamtal till än den ena än den andra skitviktiga människan, skriver examensarbete samt en liten uppgift i medicinhistoria hittar jag ibland små roliga och lite hemska texter som på ett utmärkt sätt sammanfattar dåtidens uppfattningar om avvikande (läs utvecklingsstörda) människor. I boken “Medicinskt folkbibliotek” från 1931 fick man till följande klatschiga formulering:
“De etiska känslorna är ofta mycket litet utecklade hos de imbecilla. En ohejdad egoism kännetecknar dem ej sällan, en djupare tillgivenhet och tacksamhet är ganska sällsynt. Många röja svår elakhet, hämndgirighet och även grova brottsliga tendenser. Grymhet mot djur, tjuvnad, eldsanläggning, sexualförbrytelser och dylikt är sådant som ej sällan begås av de imbecilla. Många röja en oövervinnelig benägenhet för prostitution och luffarliv. Vid sina vredesutbrott kunna de vara stormande hänsynslösa”
Men jag tänker att det inte handlar om utvecklingsstörda utan tycker mest det är märkvärdigt att dom redan på 30-talet kunde beskriva fröken S. Blomqvist på ett så träffsäkert sätt…
Av bloggens minimala länksamling att döma är det en vän till en av de tidigare kårfullmäktigeledamöter som representerat Vänsterns studentförbund, tillika kommunpolitiker. Men det är allt jag vet. Så vitt jag vet har jag överhuvud taget aldrig mött personen. Om nu det gjort situationen bättre.
Jag ringde en vän som jobbar inom rättsväsendet och frågade vad han tyckte. Svaret var inte öppet för tolkningar och jag ringde polisen, som efter att ha läst inlägget konstaterade att det var ett skolexempel på ärekränkning.
Eftersom bloggen är anonym så när som på ett förnamn så kollade jag runt, läste fler inlägg. Läste igenom delar av de två bloggar som länkas till samt skickade skärmdump och länkar till polisen (som bett mig göra just det). Den vänsterpolitiker som var en av de två länkade omtalar upprepade gånger en god vän och uppsatspartner med samma namn som bloggskribenten. Det vore således inte så svårt att identifiera personen, ett telefonsamtal bort.
Tre dagar senare fick jag brev från åklagarmyndigheten som meddelade att förundersökning inte kommer att inledas.
Saken leder fram till ett par frågeställningar
- Om betendet som sådant är ett skolexempel på ärekränkning, men inte leder till förundersökning, vad krävs då för att det skall leda till förundersökning? Att det är en kändis och ett par löpsedlar inblandade?
- Om vissa brott (trots att bevisning säkrats av den drabbade liksom kontaktväg till “förövaren”) inte leder till vare sig förundersökning eller åtal, skall de då inte bort ur brottsbalken? Eller är det slumpen som skall avgöra?
- Under den tid jag var aktiv i kåren så upplevde jag många gånger att människor med högeråsikter inte var välkomna, man var inne och trampade på vänstermark. Medan viljan att föra ideologiska diskussioner var liten så var den här typen av attityder desto vanligare. Jag har till ecxempel fått höra att det bland vänsterstudenterna gått rykten om att jag äter kattungar till frukost. Jag hoppas innerligt att det inte är någon som verkligen trott det, för det säger uppenbarligen mer om dem än om mig, men viljan att utmåla människor med från en själv avvikande åsikt som onda är ett bra sett att förmå folk att inte engagera sig.
- Så vitt jag kan förstå så är personen som skrivit lärarstudent, eller idag utexaminerad lärare. Det känns tryggt att veta att skolan rymmer (eller kommer att rymma) så omdömesgilla människor med respekt för sin omvärld.
Jag drar mig till minnes när min mormor fick sin lägenhet länsad. Hon hade (lite förvirrad) bjudit in en främmande som knyckt en av hennes extranycklar och passade på att länsa hennes lägenhet medan hon var i Linköping och firade min födelsedag för några år sedan. Tyvärr var det framförallt inte värdefulla saker, utan sådan med värde bara för mormor.
Trots att polisen hade namnet på personen och visste väl vem det var så satte man ingen spaning på honom eller vidtog andra åtgärder. Däremot försåg man Mamma med en lista över secondhandförsäljningar och loppmarknader där hon kunde leta runt och köpa tillbaka mormors saker.
Avslutningsvis. Att vända sig till rättssystemet är vettigt om man behöver få ett sådant där intyg kallat “anmälan” för att få ersättning från hemförsäkringen. Men det är uppriktigt sagt enda gången det är värt tiden det tar.
Andra intressanta bloggar om: ärekränkning, rättssystem, åklagare, Linköping, studentkåren
Arkiverad under: Juridik, Personligt
[...] Olika former av retorik [...]
Det var nog inget skolexempel då. På ärekränkning.
Jag vet att man kan säga att “Du beter dig som ett svin” det är inte ärekränkning. Om man däremot säger “du är ett svin” så är det ärekränking. Så definitionen är inte enkel.
Texten talar ju om “känslor” dessutom i svepande ordalag om “att många” gör ditten och datten.
Att jag sedan tycker tilltaget är dumt är en annan sak. Fruktansvärt dumt. Och skulle naturligtvis inte skett.
En gång kom jag gåendes, i juni, vis sextiden på staden. Då dök det upp en man som satte en näve bryskt mot min hals. Jag anmälde honom. Han satt bakom lås och bom inom en halvtimme. Hur länge han sedan satt bakom lås och bom för tilltaget vet jag inte.
Men det visar bara att det lönar sig att kontakta rättsväsendet. Jag är inte ett affischnamn. Det fanns inga rubriker om detta. Utan en Vanlig Medborgare som blev milt misshandlad.
Det tog ett tag innan jag gick till stället för misshandeln. Men visst lönar det sig att kontakta rättsväsendet. Så klart.
5 kap. Om ärekränkning
1§
“Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.”
Han utpekar mig som imbecill med dåligt utvecklade etiska känslor, ohejdad egoism, svår elakhet, brottsliga tendenser, grymhet mot djur, sexualförbrytelse samt oövervinnerlig benägenhet för prostitution och luffarliv.
Du är en bit bredvid att kalla någon för att ha betett sig som en idiot, så jag tror att jag fortsätter läsa lagen i enlighet med mina, juristvänners och polisens tolkning av den.
Gatuvåld har jag aldrig varit utsatt för och kan inte bedöma följderna. Men stöld, inbrott och detta har jag upplevt och följderna har varit de samma.
Kanske skall tillägga att det inte ledde till förundersökning, på grund av bestämmelrser om särskild åtalsprövning, inte att ärekränkning inte begåtts.
“I de fall då särskild åtalsprövning är föreskriven för vissa kategorier av
brottslingar, skall prövningen göras med inriktning på brottslingen och inte
gärningen som sådan. Särskild åtalsprövning är föreskriven t.ex. när det gäller
missbrukare och unga lagöverträdare.”
Åklagarrollen och den misstänktes rättigheter av Louise Wendel (s.23)
Sophia, det är jätte synd att allt detta har hänt. Men jag tycker att du ska förstå att något sådant kan hända igen. Jag kan tänka mig att det som du skriver här i din blogg gör många ganska arga. Om de inte har något sakligt att säga emot, blir det smutskastning, eftersom den är enkel och effektiv. Och det spelar ingen roll hur många sådana fall du anmäller och hur många av de får böter. Det liger i sakens natur att din bloggaktivitet framkallar motaktivitet, som kan vara så vidrig som helst.
Jag kan förstå, förresten, varför sådana fall prioriteras bort av årklagare. Solklart, är allt detta mycket obehagligt för dig, men ingen har resurser att jaga internetsmutskastare när det finns många andra brott. Så, det vore kanske klugt att akseptera detta och hitta något positivt i det som hänt och kan hända i framtiden. En del av mogningen är ju att lära sig att ignorera sådana vidriga pohopp. T.o.m. istället för att ta det illa kan du faktiskt vara stolt över den hela. Reaktionen visar ju att det som du skriver får effekt!
“Sophia, det är jätte synd att allt detta har hänt. Men jag tycker att du ska förstå att något sådant kan hända igen. Jag kan tänka mig att det som du skriver här i din blogg gör många ganska arga.”
I ett fungerande rättssamhälle vågar människor säga vad de tycker utan att behöva oroa sig för att rättsväsendet inte gör sitt jobb när andra människor svarar med att agera utanför lagens ramar eftersom de blir “ganska arga”. Det är en av de saker som man behöver ett fungerande rättsväsende till, och ett av skälen att vara mycket orolig över utvecklingen just nu.
Jag passar på att återigen uttala mitt fulla stöd till Sophia.
Det slog mig att någon hade välviljan att slänga in en smällare på vår altan här om året. Det anmälde vi, men det lämnades utan åtgärd för att spaningsuppslag saknades.
Hans tillmälen gäller inte dig alls. Det kan jag säga utan att ha träffat dig.