Äktenskapet och lagen

Fick just en inbjudan på Facebook att stödja en könsneutral äktenskapslagstiftning.

That won’t happen !

“Äktenskapet” är ett religiöst sakrament/en religiös sed som enligt den kristna tron ingås mellan man och kvinna. Om det är ett sakrament eller inte beror på vilken del av kristenheten man frågar. Gemensamt är i alla fall för i princip alla världens kristna att det ingås mellan man och kvinna och är ett avtal mellan dem och Gud om att leva samman på vissa vilkor.

Om detta kan man tycka det ena och det andra. Det är ett val man gör när man väljer att vara kristen eller ej.

Personligen tycker jag dock att staten skall vara fristående från religion och därför skall den heller inte lägga sig i äktenskapets utformning eller varande alls.

Vad staten däremot bör göra är att se till att medborgarna ser om sitt hus och vidtar åtgärder som besparar såväl medborgarna, som i ett senare skede statens domstolar onödigt arbete. Till detta hör att tillhandahålla bra standardavtal för olika situationer som innebär att ansvarstagande gentemot varandra (så som försörjningsplikt när man väljer att långvarigt leva samman idag äktenskap och samboskap), regler för hur man skall förhålla sig till varandra då man eventuellt väljer att separera, arvsrätt etc etc skall regleras.

Vad gäller vuxna männsikor som lever samman så har vi idag två nivåer - äktenskap och samboskap. Jag ser inget hinder för att avtalen kan utformas så att det finns olika nivåer av ansvarstagande gentemot varandra, men heller inte att avtalen behöver vara begränsade till två personer. Så länge en förutsättning är att avtalen är heltäckande och löser frågor om separation och arv etc. Hur folk väljer att leva sina liv när det kommer till religion skall staten ge blanka katten i och därmed skall staten inte lägga sig i äktenskap, konfirmation, dop, frälsningar och annat.

Kanske kan det tyckas vara en fråga om begrepp och till viss del är det det. Betänk följande exempel. 10 Guds bud ligger i stora drag till grund för vårt rättssystem - innehållsmässigt så delar sekulära och kristna människor en förkärlek för dess varande. Just begreppet “10 Guds bud” har dock en specifik religiös innebörd för några medan för oss andra så är det i grundtanken som värdet ligger och vi nöjer oss därför med att kalla vår motsvarighet för lagar. Att propsa på att använda “10 Guds bud” som namn på vår modifierade tolkning av de kristna buden vore fånigt.

På samma sätt kommer begreppet äktenskap ur den kristna religionen. För de kristna (kanske inte för alla inom svenska kyrkan, men för den kristna världen) så har äktenskapet en specifik innebörd. För oss andra är äktenskap ett ord som inte omfattar den kyrkliga avtalsdelen mellan man, kvinna och Gud utan är en överenskommelse mellan två vuxna människor att leva tillsammmans i lojalitet, tillerkänna varandra grundläggande arvsrätt samt accepterande av vissa ekonomiska fördelningsprinciper vid en skillsmässa etc. Om vi kallar det äktenskap eller Samlevnadsöverenskommelse 1A spelar oss ingen roll och därför finns det heller ingen anledning att använda just ett religiös begrepp när det leder till begreppsförvirring. Samtidigt riskerar fasthållande vid gamla begrepp att fungerar som en tankespärr mot att utveckla standardavtalets form utan avseende på den kristna traditionen, vilket till exempel utesluter månggifte.

Skilj staten från inte bara Svenska Kyrkan utan religionen i allmänhet.

En neutral stat skall inte vidmakthålla religiösa traditioner utan tillhandahålla juridiska lösningar som är praktiska för medborgarna likväl som samhällsekonomiskt gynsamma avseende t.ex. kostnaderna för tvistemål.

P.S. Ett sådant system skulle också kunna skicka laglotten med sällskap all världens väg. En intressant lösning där vore till exempel att fastställt föräldraskap försäkrar barnen oavsett föräldrarnas samlevnadsform (eller avsaknaden därav) arvsrätt fram till dess att barnen fyller 18 men att föräldrar därefter har full testamentsrätt. Det vill säga - vuxna har inte rätt att ärva sina föräldrar ens till viss del, så som är fallet idag. Samtidigt tycker jag att den som sätter barn till världen har en skyldighet att så långt möjligt stå för barnens försörjning och att den försörjningsplikten inte övergår på staten på grund av dödsfall om den bortgångne efterlämnar medel.

Intressant
Andra bloggar om: äktenskap, könsneutral äktenskapslagstiftning, arvsrätt, juridik, lagar, religion, religionsfrihet, konfessionsfri stat