Bloggdrevet
[Uppdaterad]
Johanna Parikka Altenstedt har stängt ned sina bloggar. Länkarna till hennes texter (och texterna är Johannas orginal) leder till en nyss uppstartad blogg som enbart tycks vilja tillgängliggöra dessa blogginlägg). Jag tycker att det är ett olämpligt agerande, men tills vidare kommer lännkarna att finnas kvar på grund av sitt informationsvärde. [Slut]
Kikar på Knuff om utvecklingen kring Isabella och Johanna Parikka Altenstedt (nedan Johanna PA).
Dels Andreas Ekström på Sydsvenskans kulturredaktion skrivit, dels har Louise gjort en del förtydliganden kring Isabellas anonymitet.
Mest fascinerande är dock JPAs svar på det hela. Bloggdrevets logik, skrivet igår, efterföljt av Paris Hilton är en tuff brud försöker ge en bild vad som händer på nätet i diskussionen.
Jag reagerade först på två saker.
- JPA antyder flera gånger att någon eller några försöker framstå som att vara flera (vilket då skall möjliggöras av anonymiteten). Så är inte fallet. Tidigare har JPA ifrågasatt om inte Isabella och Petra Östergren är en och samma. Jag undrar hur mycket lättare livet blir när man försöker omvandla verkligheten till någonting relativt? Isabella är vare sig man eller Petra. Och vi som stöder henne är inte manliga sexköpare.
- I den senare texten återfinns följande citat:
Strikt tekniskt sett existerar ju inte kvinnan som hävdar sitt yttrandefrihet och den som sedan stängde sin blogg. Det är ju bara ett påhittat namn som knappast är registrerad som ansvarig utgivare.
Strikt tekniskt sett, så är Isabella en människa, en kvinna, en mamma, en dotter, en vän och en sexarbetare och debattör som är i allra högsta grad verklig. Isabella Lund är förvisso inte hennes riktiga namn, men det gör inte människan mindre riktig. Att hävda någonting annat är obehagligt och jag undrar med vilken motivation man gör det? Maktspråk: Du finns inte ens…
Lika verklig som Isabella är hennes yttrandefrihet.
Lika verklig som Johanna PAs…
JPA har givetvis rätt i att det lagliga området kring bloggar är osäkert, yttranderättens skyddande skedde innan bloggverktyget var uppfunnet. Än så länge försöker man så långt möjligt att applicera tankarna bakom de gamla reglerna på bloggsfären. I det här fallet borde det leda till att en bloggare lika mycket som en författare har rätt att skriva under pseudonym. Och som sagt, helt anonym är inte Isabella - då hon uttalat sig i radio och tidningar så är förstås redaktionerna informerade om hennes identitet. Rätt har JPA också i sin rätt att inte diskutera med anonyma och jag håller med henne i hennes skepsis gentemot anonyma bloggare i gemen.
Oftast används anonymiteten för att sprida sådant som någon inte kan stå för. I några få undantagsfall så är dock situationen en annan. Människor som på grund av sitt yrkesval inte kan skylta med sitt personnamn till exempel. Jag kan till exempel tänka mig att Karolina Lassbo mer än en gång ångrat sin flärdfyllda blogg “En glamourrinsessas dagbok” - för vem tar en öppenhjärtlig, lite flamsig bloggare på allvar även om människan bakom har en högst påtaglig skärpa och innehar såväl jurist- som psykologexamen? För helt väntat - så snart juristlivet tog vid så avslutades bloggen. Jag har själv funderat över vad det innebär att ha mina åsikter publicerade öppet på nätet den dag jag börjar söka jobb som affärsjurist. Men den dagen den sorgen/glädjen.
För Isabellas del handlar det inte bara om huruvida framtida arbetsgivare uppskattar frispråkiga liberaler, eller kan se förbi ett stort mode-intresse. Det handlar om att samhället sedan urminnes tider betraktat horor som sämre människor, som smittspridande olägenheter. Det handlar om att bland andra feminister idag utmålar sexarbetare som “människor som andra kan köpa” (När köpte du senast din frisör? Din massör? Din dagisfröken? Dina barns lärare?), människor som omöjligt kan vara lyckliga och om de säger sig uppskatta sitt yrke så är de för sjuka för att själva veta, för manipulerade för att våga vara uppriktiga.
Kort sagt inte en människa att lita på, helst inte ens ha kontakt med.
Vem orkar leva med att utmålas på det sättet? Och vem vill att ens föräldrar, familj och vänner skall veta att man lever med en sådan stämpel från omvärlden? För den stämpeln måste kännas, göra ont och vara enormt tung att bära. Den stämpeln sätter inga sexköpare i världen dit, den sätter prostitutionsdebattörerna dit, den sätter alla de som inte kan skilja på en fri avtalssituation mellan vuxna dit.
Därför rimmar det illa, när en av dessa debattörer efter att ha varit en av dem som aningslöst eller kallt medvetet bidragit till att förstärka detta stigma också hotar den anonymitet som står mellan en kvinnas väl och ve.
Det övergripande intrycket av denna journalist, mediavetare, myndighetsperson och debattör är att verkligheten är en besvärande företeelse. Jag vill gärna publicera mig på nätet, men när människor relaterar till det jag skriver förbehåller jag mig själv rätten att välja vem och när. Och visst kan jag ibland också önska att jag kunde suga tillbaka någonting som jag skrivit. Men min relation till verkligheten är kanske starkare. Vad jag sagt har jag sagt och det får jag stå för - inte nödvändigtvis åsikten för den kan ha ändrats - men det faktum att jag har sagt det.
Johanna PA vill gärna se sig som ett offer. Hon berättar att hon till och med grät lite när hon kom till jobbet och såg vad som skrevs. Det är tråkigt. Det är alltid tråkigt när människor är ledsna. Men jag frågar mig, över vägde JPA någonstans på vägen hur hennes beteende och uttalanden påverkade Isabella? Eller är Johanna PA så fast övertygad om att Isabella inte finns på riktigt att det inte är aktuellt att fundera över? Hur mår alla de sexarbetare som valt sitt jobb och som dagligen trycks ned, svartmålas och osynliggörs av Johanna PA och hennes meningsfränder?
Visst är det någon som kommit i kläm här - men det är inte Johanna.
[Nytt] För den som vill se mer av Johanna PAs argumentation, så rekommenderar jag
1 Studiomannen 2 Joshs Drottning.
Den här donnan är faktiskt tillräkligt oförankrad i verkligheten för att det skall vara rimligt att ifrågasätta om en tjänst inom det offentliga är lämpligt.
Intressant
Andra bloggar om: Isabella Lund, Isabella, Johanna Patrikka Altensted, JPA, prostitution, anonymitet, bloggosfären, yttrandefrihet,
Arkiverad under: Bloggar, Integritet, Jämställdhet och/eller genus, Politik, Prostitution och avtalsfrihet, yttrandefrihet | Taggad: , anonymitet, bloggosfären, Isabella, Isabella Lund, Johanna Patrikka Altensted, JPA, prostitution, yttrandefrihet
Uttömmande analys.
Läste Parikkas nya inlägg… och herregud. Människan behöver inte rättfärdiga sig själv. Det är liksom ganska meningslöst. Människan behöver be om ursäkt.
F. ö. instämmer jag såklart med Blogge. Uttömmande analys.
Jag är mest fascinerad över hennes något märkliga sinne för proportioner. Hon har ett gäng svenska bloggare och en kulturskribent på Sydsvenskan efter sig, och tycker att det är fullt rimligt att jämföra detta med livet som 24/7-bevakad superstjärna. Suck!
Propotionerna kommer sig nog av att maktmänniskor som hon är vana vid att folk håller med. Sex- och prostitutionsfrågor är för många så fyllda av skam att varje LO-gubbe som glatt går på strippshow så fort de hamnar utanför landets gränser sitter och säger att hotell med kableteve som visar porr är oanständiga. För att inte skämmas inför moralister som JAP. Altenstedt är inte stryktålig nog att klara av horisontell debatt. Hon vill vara sändande elit och vi andra ska vara passiva mottagare. Vi kan ju hälsa henne välkommen till nätet!
Man ska inte fnaska om man har barn. Är man singel och barnlös får man gör vad fan man vill. Men NOT när man har barn. Det är bara punkt slut. Jag skiter fullständigt i henne. Och har hon ens några jävla ungar..? Vem vet det.?
Oj mamma är fnask, kul. intressant. Alltid kul för ni som debatterar med henne (män) kan när som helst köpa henne för pengar, visst är det spännande? Du debatterar med en kvinna du när som helst kan betala för att få stoppa kuken i. Är det det som är - tjuuusningen..?
Ja, ursäkta. Jag pallar inte män som sitter och försvarar fnask, när det finns så många andra kvinnor att bry sig om…
*applåderar* Kommentarer överflödiga.
Ava: Det kan man ju tycka. Man kan också tycka att folk inte borde supa, arbeta som tokar, ha högljutt sex med sin äkta make/maka, vara veganer, vara ouppmärksamma mot sin omvärld, inte ha sex före äktenskapet, inte ha sex för nöjes skull utan enbart för att producera barn och mycket annat.
Kort sagt så är det en smaksak. Vill man föra fram sin egen smak, så är argument någonting som är bra att använda sig av…
Personligen ser jag ingen skillnad mellan folk som dejtar frekvent/raggar på krogen och prostitution och inte en kotte har än så länge försökt trycka ned den förstnämnda kategorin i skorna. Båda innebär nämligen motsvarande smittskyddsrisker (samt i den mån det sker i hemmet: för hemmiljön en mängd människor och en syn på sex som inte villkorar kärlek).
Vad gäller att köpa så kan man inte köpa människor - skaffa en ordbok och slå upp definitionen av köpa. Däremot så finns det någonting som kallas tjänster. Det är sådana som frisörer, skollärare, sexarbetare, massörer och karriärcoacher erbjuder. Ingen av dem är till salu.
Är din definition av sexuell samvaro att stopp kuken i/få kuken stoppad i? Lästips här
Nej, att du är nedlåtande och arrogant mot människor som är utsatta/försvarar utsatta (och därtill på sexistisk grund) är inte någonting som ursäktas. Är du lika otrevlig mot främmande människor som du möter på gatan, eller är det bara i skydd av anonymitet på internet?
Upprepar: Man får göra vad fan man vill om man är vuxen, singel (eller har en partner om denne är med på det) och barnlös. Så länge man inte skadar andra. Men är man fnask och har barn, skadar man andra. Sen om det beror på samhällets syn på fnask, eller på barns inbyggda känsla av att nåt inte är bra, vet inte jag. Alla barn till fnask som nånsin har skrivit en bok, säger samma sak. De tyckte INTE om det. De får en snedvriden syn på både män, kvinnor och sexualitet. Om jag inte minns fel har ett par av dem blivit seriemördare till och med, men den var låg. Erkänner.
Även barn till seriedejtare får en konstig bild av sexualitet, så där håller jag helt med dig Sophia. Har man valt att få barn får man skärpa till sig lite och inte låta egenintresset och kåtheten ta överhanden och man får sköta det lite snyggt om man nu inte kan behärska sig. T ex inte berätta i en blogg att man fnaskar och inte ta hem främmande män/kvinnor för sex, när barnen är hemma.
Det finns flera saker Isabella hade kunnat låta bli att berätta. Att hon har barn. Att hon själv säljer sexuella tjänster. Hon hade kunnat låtsas att hon HADE gjort det och nu var i 50-årsåldern t ex. När hon nu ville debattera frågan och ses som trovärdig trots anonymitet. Då hade hon aldrig hamnat i den situation hon nu hamnade i.
[...] Dexion ger en ganska uttömmande analys av det sista JPA skrev på sin blogg innan hon flydde internet, och förmodligen bara kommer att skriva i tidningar. Något som detta konstiga spår började med, i alla fall så långt jag hittat och kunnat följa det. För på nätet finns det mycket historia och spår, saker som man lagt ut har den tendens att aldrig försvinna. Första gången Altenstedts namn förekommer på Isabellas blog är mars 2007, detta genom att peka ut och kommentera hennes artiklar i Ny Tid och GP. Att man på något sett skulle kunna se detta som om inte Johanna skälv väljer att ge sig in i debatten kan jag inte förstå. En annan som jag tror inte förstått vard den handlar om är Nina på LO. Av någon anledning tror hon det är en styrka i debatten att vara anonym. Att vara anonym är om något en svaghet, det gör att ens argument får mindre tyngd. Man kan inte få sina erfarenheter verifierade. Om Johanna inte vill debattera är det väll bara att hålla tyst, men tar man upp och bjuder in till debatt får man finna sig in att alla har samma rätt att komma med argument. De flesta insändare i dagstidningarna är anonyma, like anonyma som Isabella, d.v.s. redaktionen vet vem det är allmänheten inte. Jag kan dessutom inte ser hur Isabella skulle ha trakasserat Johanna, jag kan tydligt se motsatsen. [...]