Damnd if You do and damnd if you don’t
Historien kring Lars Vilks är lång, inte bara kring hans strandinstallation Nemesis, utan kring hans senaste. Det vill säga teckningar där Muhammed framställs som rondellhund.
Först skulle teckningarna ställas ut på en bygdegård - inställt
Sedan skulle de ställas ut på en Gerleborgsskolan, en välrenomerad konstskola där Vilks även undervisar - inställt. Man var nämligen orolig för att man inte kunde garantera elever och personals säkerhet om man fullfäljde med utställningen. Så upprörda känslor väckte de inte allt för snygga teckningarna.
Diskussion har som vanligt uppstått om Islams demokratiska respekt, där dissidenter uttrycker sina åsikter i hot.
En del vänstersympatisörer anser att man givetvis inte får begränsa yttrandefriheten, men allt måste ha en gräns…
Intressantast i mitt tycke är dock den diskussion som uppstod mellan SEMUS, Sveriges sekulariserde muslilmer, tidskriften Minaret och Vilks, där de förstnämnda inbjöd till diskussion med Vilks då bilderna även skulle ställas ut, sm underlag för diskussionen. Snart kom Mohammed Omar, redaktör för Minaret, fram till att eftersom bilderna inte var tidigare utställda, så skulle han vara inblandad i dess publicerande, vilket han inte ville. Diskussion däremot var ok. Semus däremot tyckte att man inte kunde ha diskussion utan att först ha sett bilderna.
Nu har båda backat.
Varför?
Jo någonstans på vägen så uttalade någon att detta var ett uttryck för ogillande mot just muslimer och att Vilks aldrig skule ritat motsvarande riktat mot till exempel judarna.
Sagt och gjort. En judesugga
Men då äntligen kunde man backa från Minaret och SEMUS sida - för judar är en folkgrupp och dem driver man inte med. Muhammed ok, men inte judar. Fy på Vilks…
Omar som tidigare publicerat ett inlägg med rubriken “Minaret med högt i tak”, får nu bege sig till närmaste byggvaruhus och börja bygga om sitt tak.
Blogge Bloggelito har därutöver försökt bredda diskussionen och menat att så länge bilderna är sådana att man kan sympatisera med dem så är det lätt att dra till strid för yttrandefriheten, men att när man själv inte sympatiserar med budskapet så blir massmedia med flera allt tystare. Tidigare i somras/våras kom diskussionen om pedofili i internetspelet Second Life på tapeten. Högröstade moralister ville förbjuda och menade att det var oacceptabelt. Pedofil-handlingar i internetspel skulle snabbt leda till pedofili i verkligheten. (Jag undrar om samma människor hoppar runt med hattar och strykjärn i när de besöker Stockholm, efter att ha spelat Monopol…). Jag förutsätter att det är med hänvisning till dylikt som Blogge lyfter exemplet med Lolikons, Japanska bilder med sexuell anspelning och med unga flickor som motiv.
Så här ser ett exempel ut.
Vidrigt? Ja! Men faktum är att en teckning saknar offer och det finns ingen anledning att de inte skall omfattas likväl som Second Life. För som Blogge påpekar, yttrandefriheten måste vara absolut, och den utgörs av rätten att säga och visa sådant som människor inte vill höra eller se. Annars är den inte alls.
Intressant? Lars Vilks, Islamism, yttrandefirhet yttrandefrihetlolikon, Blogge
Arkiverad under: Politik
Jag har inget att invända mot. Du sätter ord på det jag själv skulle vilja säga. Däremot vill jag tillägga att Lars Vilks teckningar är så fula och eländiga att de aldrig borde ha fått se dagens ljus. Normalbegåvade människor hade, om detta blivit resultatet av deras eget tecknande, knölat ihop pappret och kastat det i papperskorgen där det hör hemma.
Och då uppstår följande fråga: Får man kasta Muhammed i papperskorgen?
När Lars Vilks svarar på utmaningen genom att själv publicera sin teckning av en “judesugga” som är medialt/politiskt omöjlig att försvara så drar han helt enkelt ner byxorna på sig själv och visar det ohållbara i sin egen, Sakine Madons eller valfri Stockholmsliberals position. Muhammed och på kränkande skämtteckningar? likhetstecken mellan muslimer och terroristiska mullor? okay, hö hö, självklart att det funkar och kan räknas som konst och som en djärv insats för uttrandefrihet,. men när man fortsätter in i något som är historiskt belastat för *oss* så blir haveriet tydligt.
Det funkar inte att se tryckfrihet enbart som en tom negativ rättighet - allas rätt att säga vad som helst utan att tänka, visa hyfs eller vara beredd att be om ursäkt när man trampar fel - och att Vilks själv inte har nåt speciellt motiv annat än att backa upp sitt eget varumärke.
Man kan tycka vad man vill om kvaliteten i Vilks bilder. Jag tycker inte att de håller någon kvalitet.
Poängen är att han har all rätt att publicera vad fan han vill - och vi andra kan tycka och argumentera, vädja till hänsyn eller god smak, men inte en skogstokig kotte har rätt att begränsa hans, eller andras yttrandefrihet med våld eller hot om våld.
Eftersom det i diskussionerna kring Vilks bilder hävdades att detta var ett sätt att förfölja muslimer och islam, vilket i sin tur var ett försök att göra sig själv till underdogs och få bort uppmärksamheten från den grundläggande problematiken om vldsreaktioner, så tycker jag att han visade en bra poäng. Det finns ingenting som inte går att drivas med.
Bilden är ful, den är dålig, men han visar med all önskvärd tydlighet att detta inte är en fråga om att försölja Islam och att när han driver med det som är heligt för oss - det vill säga förintelsen - så får det inga våldsamma reaktioner. Reaktioner, men inte i kombination med våld eller hot om våld.