Avskaffa rösträtten för horor?

Sverige är enligt många en demokrati, jag är inte i alla lägen lika säker.
Sedan kanske ett år tillbaka pågår mer än tidigare en prostitutionsdebatt. Jag vet inte riktigt när den började, men den fick definitivt ny kraft när Petra Östergrens bok Porr, horor och feminism kom.

Såväl Louise Persson som Blogge Bloggelito är drivande i debatten kring människors rätt till sina egna kroppar. Rätten att fatta beslut om sitt eget liv oavsett om detta leder till känslor av lycka eller olycka, eller inga känslor alls. (Därutöver finns det debattörer med sakkunskap. Sådana som Isabella Lund, Greta Garbo, Rosinha Sambo med fler. Men jag håller dessa inom parentes, eftersom de inte är riktigt lika mycket värda som Louise och Blogge.)

Men låt mig först klargöra var jag står i detta.

Prostitution är någonting som för min del är oförståeligt att någon vill arbeta med. Blotta tanken på den intima situationen tillsammans med någon som jag inte älskar, får det att vända sig i magen på mig, oavsett om jag stod som mottagare eller avsändare. Sex är kärlek och sex är möjligen ett litet barn. Vare sig kärlek eller barn är någonting som jag chansar med. Prostitution ligger helt enkelt långt utanför min preferensramar.

Tack och lov är det inte mina preferensramar som styr vad ni andra får göra. Oavsett om jag väljer att ha sex som ett uttryck för kärlek, för att uppnå ren och skär fysisk njutning, för att göra någon glad, för att tjäna pengar eller av något annat skäl så förväntar jag mig att få ha sex med vem jag vill, på de villkor jag själv väljer. Och jag förväntar mig att alla andra skall ha samma rätt i ett demokratiskt (och helst liberalt) samhälle.

Jag förväntar mig att de människor som får komma till tals i massmedia, får det på grund av kvaliteten i deras argument och deras sakkunskap - inte på grund av det yrke de valt eller på grund av deras politiska värderingar.

Så är dock inte fallet. I Sverige har vi en lag som avgör vilka villkor som är acceptabla i en sexuell situation.
Staten har deklarerat under vilka förhållanden jag får ha sex med andra vuxna! I Sverige har vi massmedier (läs DN) som inte tycker att människor som arbetar med sex skall få komma till tals, eftersom de redan på grund av val av arbete har diskvalificerat sig. Helst skall faktiskt ingen som inte tror på könsmaktsordning och är invaggad i den rätta läran komma till tals. Men tills det går att sålla bättre så nöjer de sig med att tysta hororna.

Könsmaktsordningen bygger på tesen att kvinnor är offer. Att kvinnor är offer resulterar i att de inte kan besluta över sin egen sexualitet och eftersom män har makten så behöver kvinnorna skyddas från männen. Eftersom människor inte kan ansvara för sig själva så måste det skapas regler för hur människor får leva.

Argumentationen går i 3 led.

1. Prostitution är hemskt, hemska saker gör människor olyckliga - därför är prostitution endast acceptabelt om det leder till lycka för dem som arbetar med det och därmed bevisligen inte är bara hemskt.

2. Jag - Feminist av statens nåde - skulle inte bli lycklig av att prostituera mig, jag är har sett ljuset och är därför mallen för de övriga medborgarna - de som säger sig bli lyckliga av prostitution måste alltså ljuga eller vara lurade eller utnyttjade.

3. Att argumentera med någon som ljuger, är utnyttjad eller lurad är jobbigt - och så kan ju den lurade/utnyttjade/ljugande få någon mer att tro på lögnerna. Alltså diskuterar vi inte med hororna utan om dem. Jag Feminist av statens nåde väljer själv vem som får företräda dem som inte tillåts tala själva.

1. Hela idén är subjektiv. Ingen annan del av samhället har kriminaliserats på grund av sin lyckokvot - den är både irrelevant och utöver det omätbar.
2. Skall vi leva i ett demokratiskt samhälle så måste alla tillmätas samma tyngd och samma rätt att företräda sig själva. Diskussioner vinns med argument och fakta, inte av den som lyckas idiot- och omyndigförklara flest av sina meningsmotståndare.
3. Man har aldrig någonsin rätt att sätta sig till doms över andra människor. Jag skulle lätt kunna komma fram till resultat som visar att en stor andel feminister har gemensamma inslag i uppväxten och därmed sluta mig till att de inte är kababla att tala för sig själva.

Resultatet blir en debatt som bygger på politiska åsikter snarare än fakta och en hållbar moral. Och att lagar stiftas med den debatten som grund.
Resultatet blir att man stigmatiserar en grupp människor och i den mån de får uttala sig så tvingas de göra det anonymt, för att inte de själva och deras närstående skall drabbas av de represalier som de rättfärdigas stigmatisering leder till.
Resultatet blir att man avviker från den demokratiska vägen, där alla medborgare tillmäts samma värde och tyngd och den princip om att staten skall skydda medborgarnas privatliv, inte kränka och inskränka det.

Under debattens gång så har Isabella fått sin blogg nedstängd av WordPress. Den öppnades igen. Isabella är numera portad på DN som inte tar emot Twingly-länkar från henne. Detta från Sveriges största “liberala” dagstidning. Detta är en skam. Det är oliberalt, det är odemokratiskt och det är osmakligt.

Man kan fråga sig hur detta bemötande får sexarbetare att må. Jag vet inte vad som är svårast - att vara sexarbetare eller att vara en utstött, en idiotförklarad, tystad och föraktad.

Vad är nästa steg? Att återkalla deras rösträtt? Sannolikt inte, men det är en attans obehaglig inställning och den behöver stävjas och motarbetas!

Jag har ett förslag. Kan inte du Isabella utöver att publicera på din egen blogg, parallellpublicera på våra bloggar, växelvis när du vill länka till DN? Lite som Hierta och alla Aftonbladet 1, 2, 3… . Som gästskribent så vet de ju aldrig var du dyker upp nästa gång. Jag kan tänka mig att vi är ett par stycken som är beredda att upplåta plats. De kan ju inte stänga ned oss alla. Och gör de så blir det i alla fall lite liv i luckan!

Andra intressanta bloggar om: Horstigma, horor, feminism, DN, demokrati, yttrandefrihet, liberal